Mycket att va tacksam för!
Tänk vad rätt man kan ha i bland. Jag som skrivit i flera inlägg att vi bör njuta av stunden/dagen och skapa minnen den tid man har......
I går morse kl 07.37 kunde min tillvaro förändrats drastiskt då jag plötsligt hade en bil tvärs över gatan framför mig där jag var mitt i en omkörning på väg 195 i riktning mot Jönköping. Jag hade påbörjat en omkörning med min motorcykel, av ett antal bilar. Plötsligt får en av förarna i bilkön för sig att han ska vända runt på vägen, det fanns inga mötande bilar så han bara körde rätt ut, trots att han låg mitt i en bilkö. Han hade inte ens tagit sig ut till mittlinjen på vägen utan plötsligt, utan förvarning, blinkar han och kör vänster samtidigt. Där kom jag .....
Jag tvärnitade, fick ner motorcykeln på backen och gled mot bilen. Som tur var hann jag få ner hastigheten så pass att när motorcykeln, och sen jag, for in i bilen hade jag kanske inte mer än 30-40 km/h. Framgaffeln på motorcykeln gick av, kåporna sprack, liksom kylaren. Jag däremot klarade mig undan med 2 revbensfrakturer (sprickor) och en mörbultad kropp. Inte särskilt kul att bli hämtad och undersökt av sina egna kollegor på ambulansen, ej heller att ligga på traumarummet på akuten där man är känd av samtlig personal. Med facit i hand har jag ändå haft en enorm tur ...... eller som man också kan tänka .... jag fick en stund till på mig att skapa minnen som blir mitt liv!
Mannen som gjorde U-svängen smet i från platsen står att läsa i dagens tidning, förmodligen chockad över att ett litet misstag kan bli så avgörande. Polisen fick fatt på honom och jag talade personligen med hans mamma i går, talade om för henne att det inte finns någon anledning att vara arg eller anklagande mot mannen, saker och ting händer, i bland brister vi människor i uppmärksamhet, vi får bara försöka minimera våra misstag, men vi kan aldrig helt eliminera dem. Jag tror att han sov sämre än vad jag gjorde i natt, det är ett tillräckligt ok att bära.
Ni som undrar:
Kommer Alnervik köra motorcykel igen?
Javisst kommer jag göra det!
..... om inte kan man lika gärna sätta sig inne i ett låst rum, där farorna är utelåsta, men då dör herr Alnervik av tristess, åtminstone invärtes. Och jag får heller ingen chans att skapa minnen som, just det, blir mitt liv!
Pärlan är sönderslagen, men herr Alnervik är hel ..... tacksamhet är ett bra ord!
I går morse kl 07.37 kunde min tillvaro förändrats drastiskt då jag plötsligt hade en bil tvärs över gatan framför mig där jag var mitt i en omkörning på väg 195 i riktning mot Jönköping. Jag hade påbörjat en omkörning med min motorcykel, av ett antal bilar. Plötsligt får en av förarna i bilkön för sig att han ska vända runt på vägen, det fanns inga mötande bilar så han bara körde rätt ut, trots att han låg mitt i en bilkö. Han hade inte ens tagit sig ut till mittlinjen på vägen utan plötsligt, utan förvarning, blinkar han och kör vänster samtidigt. Där kom jag .....
Jag tvärnitade, fick ner motorcykeln på backen och gled mot bilen. Som tur var hann jag få ner hastigheten så pass att när motorcykeln, och sen jag, for in i bilen hade jag kanske inte mer än 30-40 km/h. Framgaffeln på motorcykeln gick av, kåporna sprack, liksom kylaren. Jag däremot klarade mig undan med 2 revbensfrakturer (sprickor) och en mörbultad kropp. Inte särskilt kul att bli hämtad och undersökt av sina egna kollegor på ambulansen, ej heller att ligga på traumarummet på akuten där man är känd av samtlig personal. Med facit i hand har jag ändå haft en enorm tur ...... eller som man också kan tänka .... jag fick en stund till på mig att skapa minnen som blir mitt liv!
Mannen som gjorde U-svängen smet i från platsen står att läsa i dagens tidning, förmodligen chockad över att ett litet misstag kan bli så avgörande. Polisen fick fatt på honom och jag talade personligen med hans mamma i går, talade om för henne att det inte finns någon anledning att vara arg eller anklagande mot mannen, saker och ting händer, i bland brister vi människor i uppmärksamhet, vi får bara försöka minimera våra misstag, men vi kan aldrig helt eliminera dem. Jag tror att han sov sämre än vad jag gjorde i natt, det är ett tillräckligt ok att bära.
Ni som undrar:
Kommer Alnervik köra motorcykel igen?
Javisst kommer jag göra det!
..... om inte kan man lika gärna sätta sig inne i ett låst rum, där farorna är utelåsta, men då dör herr Alnervik av tristess, åtminstone invärtes. Och jag får heller ingen chans att skapa minnen som, just det, blir mitt liv!
Pärlan är sönderslagen, men herr Alnervik är hel ..... tacksamhet är ett bra ord!
Kommentarer
Postat av: Totte
Amenvafaaan Alnervik... Herrejävlar vilken tur du har haft... Krya på dig, kompis!
Trackback
