VI STREJKADE - FLOPPFÖRBUBUNDET!
_________________
*Daniel Alnervik*
VI DRAR TILL KÖPENHAMN!
IDROTT UTAN NERV ÄR SOM MAT UTAN KRYDDA!
Annat blir det om 2 veckor ... då börjar EM, då smakar idrotten!
ps. Jag har full förståelse för att laget behöver träna, men låt oss slippa se eländet! ds.
_________________
*Daniel Alnervik*
TILL MOR!
dikt till mor på mors dag
En mor finns med från början
som källan till ditt liv
med kärleksfulla blickar
hon följer varje kliv
sen livets första måltid
har hon låtit dig att smaka
hon ger dig av sin omsorg
utan krav att få tillbaka.
hon tas så lätt förgiven
som lindring av besvär
och sällan blir hon tackad
och sedd för den hon är.
i livets alla skeden
förblir hon dock densamma
min alldeles unika
älskade och egna mamma
Älskar dig Mamma!
_________________
*Daniel Alnervik*
ATT FÖLJA ARBETSTIDSLAGEN! (ATL)
Kommer nästan direkt att tänka på Sveriges kommun och Landstingsanställdas kamp för att försöka eftersträva ATL när man går på ett sk "sjukhusschema". Ännu värre blir det om man har ett sk. "tvättstugeschema" och ska försöka lägga sina tider själv. Vi ägnar timmar åt att se till att veckovila och dygnsvila följs.
Inom transportsektorn tvingas chaufförer stanna och övernatta bara några mil i från hemmet för att inte åka dit i kontroller.
Som ni vet är det EU som kommit med denna lag. Inom EU finns länder som Portugal, Italien, Spanien, Bulgarien, Polen osv. En liten fråga till er som läser är: Vad tror ni? Stannar en Portugisisk eller Bulgarisk lastbilschaufför 3 mil från hemmet bara för att ATL slår in? Slutar en Polsk byggfirma att snickra i samma sekund som ATL´s stora klocka ringer för dagen?
Mitt svar är NEJ! Det skiter dom fullständigt i!
SVERIGE ÄE ETT MYCKET NOGGRANNT LAND! ( ibland är det nog att föredra tots allt ;))
_____________________
*Daniel Alnervik*
EN STUNDS OLYCKA - Flera veckor av byråkrati!
Talade med polisen i dag. Dom ringde angående min olycka, ville höra min version! Jag fick också veta att bilisten som gjorde en U-sväng, körde en bil med körförbud samt avek från olycksplatsen ansågs skyldig till olyckan! Det känns ju alltid skönt att få skylla på nån annan ... eller hur!
Nu till själva saken! Polismannen sa att i mitt fall handlade det om att vara på precis fel plats, vid precis fel ögonblick! Hörde ni? Ordet ögonblick! Jag tänkte uppehålla mig en stund kring detta lilla ord och jämföra det med den byråkrati som man måste genomgå efter just detta lilla ögonblick! Låt säga att själva kraschen tar någon sekund. När du sedan återvänder hem till din trygga boning efter en viss tid på sjukhus börjar nästa trauma, nämligen pappersexercis och telefonterror! Du ska ringa alla dina försäkringsbolag och anmäla skadan, du ska tillsammans med chefen fylla i massa blanketter för att om möjligt få ut lite ersättning från ditt arbete, Polisen ska ha in en rapport. 2 dagar senare dimper det ner en massa blanketter i brevlådan som du grundligt ska fylla i för att om möjligt få ut den ersättning som du är värd, Inte nog med detta. När försäkringsbolagen har fått in dina blanketter vill dom ändå höra din version på telefon, en gång till. Sen ska det skickas besiktningsman för att kolla mc´n, du ska skicka in dina trasiga kläder på värdering, Nästa dag ringer personskadeavdelningen och vill att du ska skicka in journalkopior från sjukhuset, dom vill också höra din version (en gång till ... puh). Och så här fortsätter det!!
Snacka om motpol!
Olyckan var ett ögonblicksverk ... resten en evighet!
Min slutsats lyder:
"Jag vill inte krocka igen" (konstigt va!!?)
__________________
*Daniel Alnervik*
CHAMPIONS LEAGUE - Vilken final!
Jag vet, det är bara idrott, men jag kan inte låta bli att ryckas med i denna ädla konst!
__________________
*Daniel Alnervik*
HJÄRTSTARTARE - FRAMTIDENS MELODI!
Som proffessionell livräddare (smaka på den :) ) känns det här som ett stort steg för mänskligheten, men också ett stort steg för människan. Vi har en lång väg att vandra innan visionen som vi delar med Cardiologföreningen är uppfylld, nämligen att få ut defibrillatorer i samhället så att vi kan rädda, om inte 75 %, så i allafall betydligt fler till livet!
Härligt att få vara en del av framtiden!
_______________
*Daniel Alnervik*
VÅRDSTREJKEN!
Nu handlar det mer än någonsin om att vara uthållig för Vårdförbundet! Jag vet att det är många med mig som uttryckt att: "Om facket ger sig den här gången också så lämnar jag facket". Jag tror att hela förbundet känner till detta hot om massflykt och inte vågar annat än att hålla ut tills Sveriges kommuner och landsting kapitulerar.
Hoppas att jag har rätt!
Vad är det då vi bråkar om? Jo en skälig lön för flera års högskolestudier med studielån och så förstås det viktigaste av allt, vilket ansvar vi har för våra patienter! Det måste löna sig att "hålla en annans liv i sina händer"
Håll ut!
______________________
*Daniel Alnervik*
NY DESIGN!
Nu är den nya designen i allafall i bruk, kul var det oxå!
Slösa lite tid du oxå ... det är livskvalitet på sitt sätt!
_______________
*Daniel Alnervik*
TYSTNADEN !
Det finns förresten ett ställe som jag längtar till, där tystnaden är total, Fjällen! I sommar är det åter dags att snöra på sig kängorna och ge sig ut i den tysta, mäktiga fjällnaturen - då ska Alnervik hämta kraft, ladda batterierna och njuta av att det är tyst!
Jag, Pappa, Rune och Pär vid Middalsbudalen 2006 Fotograf: Marcus Grahnat
ONT ONT ONT
Jag har hört det många gånger, revben kan göra ont .... särskilt efter några dagar!
Än så länge är det inte så farligt, men efter morgonens anfall av rethosta, vill jag bara stämma in i Lena PH´s bevingade ord
... det gör ont!
Mycket att va tacksam för!
I går morse kl 07.37 kunde min tillvaro förändrats drastiskt då jag plötsligt hade en bil tvärs över gatan framför mig där jag var mitt i en omkörning på väg 195 i riktning mot Jönköping. Jag hade påbörjat en omkörning med min motorcykel, av ett antal bilar. Plötsligt får en av förarna i bilkön för sig att han ska vända runt på vägen, det fanns inga mötande bilar så han bara körde rätt ut, trots att han låg mitt i en bilkö. Han hade inte ens tagit sig ut till mittlinjen på vägen utan plötsligt, utan förvarning, blinkar han och kör vänster samtidigt. Där kom jag .....
Jag tvärnitade, fick ner motorcykeln på backen och gled mot bilen. Som tur var hann jag få ner hastigheten så pass att när motorcykeln, och sen jag, for in i bilen hade jag kanske inte mer än 30-40 km/h. Framgaffeln på motorcykeln gick av, kåporna sprack, liksom kylaren. Jag däremot klarade mig undan med 2 revbensfrakturer (sprickor) och en mörbultad kropp. Inte särskilt kul att bli hämtad och undersökt av sina egna kollegor på ambulansen, ej heller att ligga på traumarummet på akuten där man är känd av samtlig personal. Med facit i hand har jag ändå haft en enorm tur ...... eller som man också kan tänka .... jag fick en stund till på mig att skapa minnen som blir mitt liv!
Mannen som gjorde U-svängen smet i från platsen står att läsa i dagens tidning, förmodligen chockad över att ett litet misstag kan bli så avgörande. Polisen fick fatt på honom och jag talade personligen med hans mamma i går, talade om för henne att det inte finns någon anledning att vara arg eller anklagande mot mannen, saker och ting händer, i bland brister vi människor i uppmärksamhet, vi får bara försöka minimera våra misstag, men vi kan aldrig helt eliminera dem. Jag tror att han sov sämre än vad jag gjorde i natt, det är ett tillräckligt ok att bära.
Ni som undrar:
Kommer Alnervik köra motorcykel igen?
Javisst kommer jag göra det!
..... om inte kan man lika gärna sätta sig inne i ett låst rum, där farorna är utelåsta, men då dör herr Alnervik av tristess, åtminstone invärtes. Och jag får heller ingen chans att skapa minnen som, just det, blir mitt liv!
Pärlan är sönderslagen, men herr Alnervik är hel ..... tacksamhet är ett bra ord!
Kan sommaren stanna hela sommaren?
Som tur är är det ingen som vet vad som kommer att hända.....
Njut varje dag!
En förmiddag fylld av livskvallitet
... Vad kan vara bättre än att packa frukosten i ryggan, rulla ut hojjen, på med solglasögonen och gasa i väg längs torra, slingriga vägar?...
Efter ett dygns tjänstgöring i Habo kom jag för ovanlighetens skull hem utvilad efter en natt med c:a 6 timmars sömn. Visst, kanske hade jag behövt ytterligare någon timmes sömn, men min erfarenhet säger mig att sömn under våren är tämligen överreklamerat och bör ses som slöseri med tiden ... Sömn är förövrigt något som kommer långt ner på min prioriteringslista!
12 mil rullade jag längs slingriga landsvägar. Våren hade brett ut sig rejält på bara några få dagar. En enorm grönska och glittrande sjöar gjorde min tur till en ren njutning. Såsmåningom hamnade jag på toppstationen på Mullsjö Alpin. Vilken fantastisk utsikt man har där i från. Klara dagar som i dag skymtar man konturerna av Omberg, kanske 10-15 mil bort. Fantastiskt!
Efter en promenad ner i backen satte jag mig mot en liftstolpe för att andas in lite livskvallitet. Frukosten serverades och jag konstaterade att livet förmodligen inte bir bättre än vad man gör det till. Jag tror att varje litet ögonblick bör fångas och det är något som jag hela tiden strävar efter att uppfylla. 
Efter en härlig tur hem från Mullsjö landade jag på Apelvägen igen för att omedelbart hämta hem mina 3 barn från Skola/Dagis. Snacka om att slängas in i vardagen ... men vad händer? MIn yngste son skiner upp som en sol, levererar en kram och en blöt puss som får ett ösregn att verka fånigt, och där står jag, leende och njuter till fullo av det lilla ögonblicket.
Fånga varje stund som fångas kan ...då får du oxå uppleva livet från den ljusa sidan!
HV71´s Guldbankett i bilder!
Vi hade i allafall sjukt kul! Underhållning av bla: Amy Diamond, Idol OLA och ett alldeles ruskigt bra coverband. Festligheterna fortsatte sedan på Karlssons! Hoppas att få återuppleva detta under 2009!
HV 71 goin for gold!
Nu skriver vi inte mer om HV förrän till hösten .......
Livet är skört ...passa på och njut!
Kontentan av mitt eget liv har lärt mig att det handlar om att leva i nuet, att ta vara på den tid man har. Under ganska många år gick jag omkring och oroade mig för framtiden, funderade över vad som skulle komma att skälpa mitt till synes ganska sköna liv. Den oron gjorde att man inte njöt de dagar som var bra. Nu när jag är en mogen 35 åring kan jag konstatera att jag släppt dessa fullständigt meningslösa tankar om vad som kommer att hända mig och min familj. Jag lever i nuet, fångar dagen, livet blir så mycket enklare då... Direkt efter dagens hjärtstopp åkte jag och min kollega till bageriet och köpte varsin Västkustbaguette .... Vi bestämde oss för att inte avstå från det som gör livet värt att leva ... Vi tänkte kort att, vem vet om vi lever om 60 minuter ....... Vore det inte i såfall en alldeles strålande ide att få avsluta med en riktigt fet baguette ....
Lev livet ..... Du lever bara en gång ...... De minnen du skapar blir ditt liv!
